Nu har det gått några veckor då jag minimerat mitt fejsbokande. Och jag hade rätt, de negativa delarna som gjorde att jag loggade ut har jag inte heller saknat. Det har faktiskt varit lite lättare sinnesstämning under plogturerna och den mest logiska slutsats man kan dra av det är att ”det man inte ser, det finns inte”. Alla hätska debatter om varg, alla idiotiska inlägg där man antingen har helt rätt eller så otroligt fel att det är legitimt att använda varje upptänkligt påhopp för att verkligen tydliggöra hur korkad personen är. Alla dessa helt öppet främlingsfientliga eller smygrasistiska inlägg, stad mot land, veganer mot allt… Människor som totalt saknar empatin och förmågan att glädjas i tillhörighet med någon annan, de som absolut måste förta varje uns av verklig glädje för att göda sin egen missunsamhet och skadeglädje. Hela den biten är jag fullt förskonad från, möter jag någon ute i den vida verkliga världen som har konstig inställning till något så säger jag antingen till eller går därifrån. Det är så enkelt att värja sig i jämförelse mot facebook. Och andra både sociala och associala medier ska tilläggas.

Men jag saknar vissa bitar också. Det där trivsamma gnabbet och hugget bland kompisarna, att se inlägg om saker som gör mig glad för någon annans skull. Vi som håller på med våra hundar, jakten, friluftslivet. Vi som harvar på på jobbet trots att vi hellre skulle sitta på sjön eller i skogen, vi som i det lilla kan konstatera att världen är mer ”vi” än bara ”jag, jag, jag”. Det saknar jag mycket

All information som i vanliga fall är så lättillgänglig blir plötsligt ganska svår att komma åt. Enkelheten i att ”det finns ju på fejjan” är något man dras in i stegvis tills man inte längre reagerar på hur otroligt mycket fakta och information man bombas med dagligen! Många företag har medvetet eller inte slussat över all dynamisk information till fejjan. Öppettider, senaste erbjudande, kampanjer och så vidare. Om man då går in på deras webbplats så finns det inte ett ord om det, eller så är informationen så gammal att den är fullständigt irrelevant.Hos många alltså. Flera företag kombinerar webben med fejjan och får ett recept som fungerar ypperligt medans andra struntar i det övriga och bara kör fejsbokrejset.

Så – vad säger man då? Är Facebook så hemskt som en del får det att låta, eller är det precis så underbart som Facebookjunkiesarna säger? Troligen nånstans där i mitten. För min del så fortsätter jag med en låg profil ett tag, det kan inte komma något ont av det. Men jag värdesätter informationstillgången för högt för att koppla ur alldeles. Likaså mina vänner och det goda jag får ut av flödet, det vill jag inte heller vara utan.