Author Archive for Mats Hjältman

Välkommen Gorma!

Ett par veckor efter hennes hemkomst så har det nu blivit dags att presentera henne här i bloggen: Nolruns Klura, eller Gorma som hon heter till vardags. Hon kom hit dagen före midsommarafton nu i år, på dagen åtta veckor gammal. Vi har använt veckorna till att bekanta oss med varandra, och vi har även låtit alla hundar tillsammans vänja sig vid de nya förutsättningarna. Det går bra, det är en tuff tjej som landat hos oss. Framgent kommer jag att försöka skriva ner vad som händer, men än så länge är det ganska lugnt. Det som hänt är att hon fått ståndöron på bägge sidor, så hon är på god väg att bli stor nu!

Första drevprovet

Så, äntligen offentliggjordes resultatet av vårt första drevprov:, 1+3 rå, 30 ep!! Otroliga resultat åt en otrolig hund, domarens preliminärabedömning gav 27 ep så hon fick ökade poäng av kollegiet. Nu fortsätter vi till hösten på vår väg mot championatet, och det tror jag inte är något problem.

Resultatet på Bassetklubbens sida: http://sbakno.se/empty_50.html

Pristagaren själv tar sina framgångar med ro:

Annandag jul 2016

Ja ni, detta gick ju bra =)

Ivern vid släpp går ju inte att ta miste på. Och det tog heller inte många minuter så hade hon upptag.
Släppte Driva 10.20 ca, och upptag alldeles utanför tomtgränsen. Vi lyckades se drevdjuret efter kanske trettio-trettiofem minuters drev och dessutom inom skotthåll, men då det var ett hondjur så avstod jag från skott. Denna tid på året är det viktigare än nånsin att kunna välja sin avskjutning tycker jag. Hon avbröt självmant och kom tillbaks till mig ca 80 minuter efter släpp, och då hade hon drivit hela tiden utom 5 minuter i början och kanske 5-7 minuter i slutet. En helt ok dag mao.

Eftersom bägge jakthundarna sen början på november har stått mer eller mindre stilla från andra aktiviteter än promenader efter trampade stigar på grund av föret så var det väldigt skönt att äntligen få släppa igen. Tassarna fick lite stryk av föret, men det var troligen på grund av att det tunna snöskikt som låg var grovt och hårt. Någon skavningsrisk fanns inte som tur var, varken för drevdjur eller hund. Nu tog jakten slut ändå idag då Driva gick i löp,  vi såg de första tecknen när vi kopplat och var på väg hem.

 

Sommar

Nu är äntligen värmen här. Barn och barnbarn  (Anettes alltså, jag har ännu inga egna som jag vet om) leker ute på gräs- och studsmattan med ett tjugotal kor och kalvar som nyfikna åskådare precis utanför tomten. Det sparkas boll och det studsas, några pokemon har hittats och ett antal gruslass har transporterats rätt över gårn. 

Sommar i Medéns

Vi har invigt badplatsen nere vid Rörösjön och konstaterar att det är inte bara fjällvatten i motsats till Storsjön. Temperaturen var med andra ord såpass långt över nollan att tillochmed jag badade. Driva simtränade ca en halvtimme i lång lina, linan var ett måste annars tror jag att hon hade passerat både Einars och Säter på ett ögonblick – maken till hund att vara tokig i att simma har jag aldrig sett! Freddy njöt i fulla drag också, så dit drar vi fler gånger.

Vi har hunnit med en del roliga grejer hittills i sommar. Ett antal geocache har hittats och letandet efter dem har inneburit att vi hamnat på ställen där vi annars inte skulle hamnat… Under Höga Kusten-bron är väl typiskt ett sånt exempel! Men Handsjöforsen, kyrkoruinen i Sunne och vikingabyn i Gällö är andra ställen som vi mest troligt inte skulle ha gjort oss en sväng förbi annars. Jag har lagt några slumpvisa bilder nedanför, men tro inte att ni nått slutet på svamlet,  det fortsätter efter bilderna…

Freddy fikar vid stugan vid forsen

Hängbron över forsen var en utmaning, åtminstone för oss vuxna…

Domäntallarna vid Svebuan är över 400 år gamla!

”Eight meters from the nose”

Freddy och Isolde ute på jakt. Tror jag, kan vara Instagram också…

Den här vyn är det inte många som sett, det är väl kanske inte den vackraste men klart annorlunda.

Småbåtshamnen i Trångsviken. Ett av målen i serien ”Storsjöodjursspaningscachear”.

Ett annat stopp i serien ”Storsjöodjursspaningscachear”.

Idag har vi satt upp tältet hemma på gårn, mest i förberedande syfte. Det övriga i utrustningen har jag skaplig koll på, så nu fattas bara själva tälthelgen. Tanken är att vi ska leta oss ut till nån lämplig sjö eller tjärn och passa på att fiska och må lite gott. Och som tur är när man har lång startsträcka så verkar sommaren återigen komma i augusti…

Väl mött, nu ska jag ut och fånga dagen – det är väl i stort sett det enda som är lovligt såhär års :)

Vårfunderingar

1-sad-daffy-behind-bars-andee-photography

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye, i tryck första gången 1935. En dikt som tolkats av många och som förknippas med en rad olika ämnen. Men den är så brett skriven att vem som helst kan känna igen sig i den, förutsättningslöst.

Rättvisa, småaktighet och prestige

Jakten på rättvisa fortsätter. Allt ska vara jämlikt och rätt fördelat. Så till den grad att rättvisejägaren själv luras då jakten blir målet och målet bleknar bort. Just här, just nu. För det som tidigare har hänt och det som senare ska ske existerar inte. Inte än, vill säga. Framtiden har ju den otäcka egenskapen att man hinner ifatt den. Och då

En ny prins är född

och inte är jag säker på vad det innebär i det stora hela. Tronföljden är ju redan säkrad och vi får väl hoppas att prinsessan Estelle klarar sig från så dramatiska händelser att hon inte är aktuell som regent. Barnbidraget blir ju dubblerat nu och så kan de ansöka om flerbarnstillägg om apanaget skulle tryta. Förmodligen lär de bli nekade bostadsbidrag med tanke på storleken på kåken, men man kan ju inte få allt.

Jag gillar monarkin, jag är för kungahuset och jag tycker dessutom att vi har ett bra statsskick. Den representativa demokrati som vi tillämpar är långt ifrån perfekt men att vi därifrån ska gå till presidentialism och hela den cirkus som råder på andra ställen i världen vore ju urbota dumt. Visst kan vi skrota kungahuset och fortsätta med samma statsskick som nu men jag ser inte poängen med det. Kungahuset kostar kanske lite att driva runt men jag tror också att det drar in lite cash till statskassan. Leve monarkin alltså.

Dumhetens obefintliga gränser

-”Hur dum får man bli!?” frustar någon i ett desperat försök att förstå den senaste tidens händelser. Samma denne någon har gång efter annan varit den som rett ut och tagit hand om de konsekvenser som slängts framför dennes fötter. Samma någon som desperat försöker se längre fram, bortom de tunnelseende individer som verkar finnas snart sagt överallt.

Februarijakt med hund

Hur det nu är så är det trots allt februari och jag har en kortbent småviltshund. Kanske är det inga problem då även det lovliga småviltet dras med samma problem, eller ”förutsättningar” heter det väl. Men det finns inget småvilt i skogen som delar samma förutsättningar när det gäller densitet. En hare är ju enkelt förklarat 1:1 i förhållande storlek-vikt. Ekorre (inte lovlig visserligen men ändock småvilt i skogen) likaså, ungefär 1:1. Mård, mink, hermelin, you name it. Alla är otroligt bra anpassade för ett liv i snön.
Släpp sen en slank, elegant fauvetik i rätt bra form och hon sjunker som en gråsten i snön! Små vackra feminina tassar på smala men starka ben. Muskler, muskler och åter muskler. Ett vikt-storleksförhållande på 3:1 om inte mer! Mer anpassad för snårig grön barmarksterräng än vit kallsnö utan nån som helst bärighet.

Så, med detta i åtanke så kan jag presentera dagens jakt med Driva. Ca 2,5 timme i djup snö med en hare som älskar att krångla med avhopp och bakspår. En hare som dessutom inte gör någon större insats att sticka därifrån utan som vackert håller jämt avstånd till tokfan som kommer bakom och väsnas. En perfekt hare för Driva att träna på helt enkelt! Hon har försökt förut men inte lyckats reda ut rätt krångliga morgonspår så hon har gett upp. Nu har hon troligen fått upp intresset för hare rejält och det förlänger ju jaktsäsongen med två månader för vår del. Nog snackat, så här såg det ut:
[map style=”width: auto; height:400px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” gpx=”http://hjaltman.se/wp/wp-content/uploads/jagdriva.gpx”]

Rätt ointressant egentligen, men kul för mig som hundägare/förare. Men den s*tans plugin’en som ska sköta kartor och spår har delvis tagit semester då jag inte kan visa fler än ett spår i taget. Hm. Återkommer…

Gamla hjulspår

Ja ni. Saker och ting är föränderliga, dynamiska och utvecklande. Framgång består av lika delar erfarenhet, gamla kunskaper och nyerövrade insikter samt en dos god vilja. Motsatser finns, det finns både bakåtsträvande och fördummande element men de gör inte mycket skada när de väl gjort sig synliga.

Jag har beroende på fundamentalt ändrade uppfattningar om rätt mycket beslutat att nystarta mitt inläggsskrivande. Starten på det nya blir någonting mellan nu och sen, tankar och idéer ska göra några varv först.

Mae råkes!