Sol ute, sol inne…

…svart i hjärta, mörkt i sinne. Tror vårdeppen dröjer sig kvar trots kanonväder och ett i övrigt jäkligt gott liv. Men att försöka förklara för de som inget begriper, det är ogörligt. Varje år, varje vår händer samma sak. Jag har ingen aning om varför eller vad som utlöser det, men svartmodet kommer rusande, vemodet strax efter och till sist den där jävla ångesten. Det finns en universallösning; bryt ihop och kom igen. Annars vettefan vad man ska göra.

Svenska maskinmässan

Bussresa med Östlunds Mark och Sten, Matts Persson Entreprenad, nya Mikael Ring och några från Östersunds Kommun. Avfärd från Lungvik 0430 och ett stopp i Brunflo där de sista klev på.

Humör och stämning i topp redan från start, och vi anlände till Solvalla vid elvatiden. Många utställare var representerade, solen sken från en klarblå himmel och vätskepauserna var både många och välbehövliga.

Torbjörn mår gott i solen trots svetsblink.

Johan myser också i solen.

Volvo 350H, de e najs!

En något mindre Volvo.

Ibland är lycka enkelt att hitta – en bänk i skuggan och en ölservering bredvid.

Mera 350H – Håkan njuter av utsikten…

…medans Johan står modell i skopan.

Doosan firar 400 000 levererade maskiner med en upphottad variant.

Liebherr hade också en svart maskin i montern.

Hitachi fyrnitti.

Volvo materialhanterare. Ser svajigt ut…

Också en variant av motiv på folieringen…

Johan S, Rickard W och Johan W deltog i en tävling JCB hade i sin monter:

[youtube https://youtu.be/RcRgdQhgjos] [youtube https://youtu.be/VasB10u4fSs]

Vi var på mässan både fredag och lördag, men vi hann med lite annat också:

Middag på Texas Longhorn i Bromma,

sedan finskjuts in till Grönan.

Karuseller hör till, dock var det en begränsad styrka bland oss som åkte.

Uppträdande av Tove Lo på stora scenen.

 

Dit upp har jag varit. Men inte den här gången!

Det finns mer att berätta, men de historierna tar vi runt lägerelden en annan gång.

Tack alla inblandade för en helkul resa, det här gör vi om!

Att skrika eller inte skrika…

En sån här jävla dag till… Vet inte varifrån de kommer eller var de tar vägen, men de kan stanna där de hör hemma. Långt härifrån. Bortom medvetandets gräns, bortom förståndets rand. Utan mig. Jag vill inte följa med dit. Ibland känns det som det är dit jag är på väg, och troligen är det så. Men att det går så sakta att jag inte märker det samtidigt som det går för fort att förstå. Eller så är jag redan där…

Sommar?

Ja, varför inte? Det börjar bra med värme, åska och hällregn redan i maj. Kanske får vi en sån sommar som bara existerar djupt innanför höljet på hjärnan, höljet som består av kalla kvällar, regn och blåst. Gnäll på vädret, gnäll på kylan, gnäll på i princip allt som har med framför allt juni, juli och augusti att göra… Näe, det får vara slutgnällt nu. Här ska banne mig njutas. Tror jag…

Måndag. Igen.

En vanlig dag på jobbet förutom en sak: Aksel har varit med nästan hela dan. En 6-timmarstripp till Sveg har han hållit mig sällskap. Så otroligt mysigt att ha grabbarna med i bilen, det är ett stort leende hos oss allihop. Otvunget kan man nog kalla det. Inga krav förutom de rent rudimentära.

Jag tror det gör gott inom en att ha nån sån dag emellanåt, för gudarna ska veta att frågorna haglar och att ett halvhjärtat svar sågas direkt! Humöret hålls uppe och vemodet borta. Bra skit helt enkelt.

Nytt försök…

Fan vet hur många gånger jag har försökt starta om mitt skrivande här? Mer än tre, mindre än femtio. Fortfarande en del att gissa på alltså. Hundarna och med det jakten har fått flytta över till min/vår andra sida, tjurstuppens.se – iochmed det har jag frigjort en hel del handlingsutrymme här. Från och med nu så kommer detta utrymme att handla mer renodlat om mig, mitt och mina. Högt i tak, lågt i humor och en massa andra floskler ska jag bjuda på. Japp, precis så odefinierat kommer det att bli.

Välkommen Gorma!

Ett par veckor efter hennes hemkomst så har det nu blivit dags att presentera henne här i bloggen: Nolruns Klura, eller Gorma som hon heter till vardags. Hon kom hit dagen före midsommarafton nu i år, på dagen åtta veckor gammal. Vi har använt veckorna till att bekanta oss med varandra, och vi har även låtit alla hundar tillsammans vänja sig vid de nya förutsättningarna. Det går bra, det är en tuff tjej som landat hos oss. Framgent kommer jag att försöka skriva ner vad som händer, men än så länge är det ganska lugnt. Det som hänt är att hon fått ståndöron på bägge sidor, så hon är på god väg att bli stor nu!

Första drevprovet

Så, äntligen offentliggjordes resultatet av vårt första drevprov:, 1+3 rå, 30 ep!! Otroliga resultat åt en otrolig hund, domarens preliminärabedömning gav 27 ep så hon fick ökade poäng av kollegiet. Nu fortsätter vi till hösten på vår väg mot championatet, och det tror jag inte är något problem.

Resultatet på Bassetklubbens sida: http://sbakno.se/empty_50.html

Pristagaren själv tar sina framgångar med ro:

Annandag jul 2016

Ja ni, detta gick ju bra =)

Ivern vid släpp går ju inte att ta miste på. Och det tog heller inte många minuter så hade hon upptag.
Släppte Driva 10.20 ca, och upptag alldeles utanför tomtgränsen. Vi lyckades se drevdjuret efter kanske trettio-trettiofem minuters drev och dessutom inom skotthåll, men då det var ett hondjur så avstod jag från skott. Denna tid på året är det viktigare än nånsin att kunna välja sin avskjutning tycker jag. Hon avbröt självmant och kom tillbaks till mig ca 80 minuter efter släpp, och då hade hon drivit hela tiden utom 5 minuter i början och kanske 5-7 minuter i slutet. En helt ok dag mao.

Eftersom bägge jakthundarna sen början på november har stått mer eller mindre stilla från andra aktiviteter än promenader efter trampade stigar på grund av föret så var det väldigt skönt att äntligen få släppa igen. Tassarna fick lite stryk av föret, men det var troligen på grund av att det tunna snöskikt som låg var grovt och hårt. Någon skavningsrisk fanns inte som tur var, varken för drevdjur eller hund. Nu tog jakten slut ändå idag då Driva gick i löp,  vi såg de första tecknen när vi kopplat och var på väg hem.