Vilken årstid, va? Allt händer på en gång, och mer blir det! Hundkurser, grusrallyn, ideella uppdrag och valp. Samtidigt som jag är tröttare än vad jag någonsin varit en vår förut. Ingen energi alls till övers, allt förbrukas till att ta sig fram på tomgång. Varje extramanöver för att klara dagen kostar energi som inte finns lagrad utan måste hittas någonstans. Men någon sa att det var för att d-vitaminerna var slut nu, och det stämmer med den naturliga cykeln. Nu ska vi ut i solen och solljuset omvandlas till just d-vitamin och därmed fyller vi på depåerna. Sägs det alltså. Och visst kan jag hålla med om att det låter ju alldeles förträffligt.
Men samtidigt så känns det som om jag har hål i botten på mina depåer. Hur mycket jag än är ute i solen så inte blir jag piggare, tvärtom. Och inte heller känner jag glädjen över att våren och sommaren kommer med stormsteg, jag får ju hellre då ångest och ont i magen över allt som ska hinnas med. Näe, jag vet inte – alla årstider har ju sin tjusning och nog är vintern bra på det viset: inga uppskruvade förväntningar, härda ut dagen och sen är du färdig. I morrn är en annan dag och det löser vi då.

Men först ska vi ha en härlig höst med mängder av jakttillfällen =)