Du måste tänka på pocenten!

Minns ni dem? Olle och Helge på utlandsresa, och det enda som räknades var ”pocenten”. I dagarna är det skolstart, och förhoppningsvis kommer procent att räknas både hit och dit, statistik är ju fantastiskt på det viset – allt går att bevisa!

Tretton procent till exempel. När tretton procent inte får som de vill är det odemokratiskt. Att de övriga åttiosju är fler än tretton verkar ha försvunnit. Att åttiosju procent väljer att göra som tretton procent inte vill – det är bannemig rent förkastligt. Tydligen.
Många gånger sen senaste valet har det skrikits, vrålats, argumenterats för att ”de tretton” inte får sin röst hörd. Att det är grundlagsvidrigt, att det är odemokratiskt och att det helt enkelt är förjävligt. Det är barnsligt och omoget av alla de 87 övriga procenten helt enkelt. 13 procent av svenska folket har ju minsan sagt att de vill ha något att säga till om!

En fruktbar tankemodell för demokratiteoretiska studier, som återkommer i olika statsvetenskapliga sammanhang, och som kan vara gynnsam att använda för bedömningar av olika staters demokratiska status, är att dela upp demokratibegreppet i (1) ”form” och (2) ”innehåll” (eller motsvarande). Till kategorin demokratiska former, (1), faller då principer som berör själva styrelsesättet in, såsom exempelvis rösträttsregler (rösträttsålder, medborgarskapkrav etc) och beslutsprinciper (majoritetsbeslut, kvalificerad majoritet etc). Till kategorin demokratiskt innehåll, (2), faller principer som ofta berör medborgares och människors, enligt demokratin, grundläggande rättigheter in, såsom exempelvis jämlikhets-, jämställdhets- och likvärdighetsprinciper. Modellens styrka ifråga om att bedöma olika staters demokratiska status ligger i dess förmåga att särskilja en tillsynes (på pappret) formell demokratis status, som till exempel kan brista i sin respekt för mänskliga rättigheter, från en demokrati som både formellt i statsskicket, men också ur ett medborgarperspektiv, i realiteten är demokratiskt (dvs. både (1) och (2)).

Hoppsan? Vad hände här då? I min värld är 87 mer än tretton. Mycket mer dessutom. I en demokrati så får alla säga vad de vill så länge det inte bryter mot några lagar. Men när det kommer till beslut så vinner det förslag som 87 röstar på över det som 13 röstar på, oavsett det är det exakta antalet röster eller procent av en befolkning. Vad är det då som är oklart? Enligt de tretton så har de uteslutits från sammanhanget. Möjligen så, men är det inte var och ens fria vilja att samarbeta med vem man vill?

Hela resonemanget hamnar i dagislådan för min del – ”buh-huh, han vill inte leka med mig och då får inte jag bestämma över honom snyft”.Men det är inte på dagisnivå – det är ju för fan på riksdagsnivå!? Om det nu ska vara så jävla demokratiskt och rättvist så kan väl de tretton packa sig ihop och gå hem och fundera på ord som människovärden, respekt, rättvisa, sann demokrati med mera, med mera. Möjligen kan de få avlägga ett inträdesprov sen, och har de mer än tretton procent rätt på ordkunskapsprovet kan de få komma in på prov en stund.

Partier med ideologier som bottnar i förakt, segregation, mindervärde och obefintlig respekt för andra människor kommer aldrig att få min aktning. Inte på riksdagsnivå, men heller inte på individnivå. Sadasa!

%d bloggare gillar detta: