Min fadäs häromdagen gällande Drivas rådjursdrev lär ju inte ha undgått många. Och är det någon som missat det så ska jag dra det lite fort och enkelt igen:
Jag tappade Driva, med pejl och allt. Och det var inte med beräkning, utan vi skulle träna lite inkallning och då ville jag inte ha långlina på henne, därav pejlen. Om, eller mera ”när” det skulle gå fel. Och det gjorde det efter ungefär 23 sekunder. Hon drog iväg som en furie, fast en långsam sådan då för hon är ju rätt kortbent, och drev rådjur… Efter mycket om och men fick jag tillbaks henne och har nu konstaterat att inkallningsträning behövs och att det ska göras med långlina!
Emellertid och emedan så har jakten vaknat i Driva på allvar nu. Det är koppel långt innan ytterdörren öppnas och långt efter att den stängts när vi kommer in igen. Men rastlös är hon ju. Och pigg. Och rastlös… Idag var det läge för en promenad i kort koppel bara för att vi båda skulle få röra lite på oss mellan plogturerna, så jag gick framåt byn. Eftersom det är skittråkigt och antiproduktivt att gå samma väg hem som bort så bestämde jag mig för att gena över Lagunen och sedan ut på isen vid ån och ut på sjön. Lite närmare hem, men branog mycket mera tunggått. Och kanske, kanske en chans att släppa Driva en stund, ute på isen bör jag ju ha stenkoll på henne.
Men säg… Tanken med att gå på byn var att hon skulle få något annat än rådjur i skallen.Det gick inte så bra, kan jag ju säga. Som tur var anade jag oråd långt innan jag tänkt stryka kopplet så hon var fortfarande kvar hos mig.
Det syns inte så väl, men där på sjön stod sex rådjur…
Här syns fem av dem, samma bild som jag beskurit lite.Man ser lite av det sjätte längst fram, det tittar fram till höger om björken. Jag tog några bilder till, och de kommer längre ner. Det är roligt att mobilkamerorna blivit så pass bra som de är, men ibland saknar jag min ”riktiga” kamera.
Men vi gick sjöisen hem iallafall, och min tanke om att hon skulle få något annat att tänka på totalhavererade. Isen och strandkanten var pinfull med spår, och var hon än vände sig så hade hon antagligen nosen full med underbara dofter och ett koppel fullt av en oförstående husse…
Men denna päls i kombination med nästan euforiska känslor för snö… Det leder till isklumpar i bogvecken, ljumskarna och längs benen. För att skynda på upptiningen så brukar jag duscha henne i ljummet, knappt varmt vatten och sen torka henne ordentligt. Men nu idag så lurade jag in henne i en filt mest på skoj, och då hon låg kvar så lät jag henne ligga så. Jag hade bäddat in henne bakifrån och framåt så det blev som en krage av överbliven filt. Nästa gång jag tittade till henne, en kvart senare eller så, så låg hon såhär:
…och så fick hon ligga kvar. Det var här nånstans tankarna började snurra runt jakthundar och andra sorter, men jag såg till att hitta nått annat att fundera på och klappade om min jakthund där inne i filten istället! =)
Resten av bilderna då, här kommer de:
