Min jakt

”Trots att många jakthistorier är sanna finns det alltid tvivlande åhörare”

I det moderna samhället har människan tagit på sig rollen som viltförvaltare. Det finns krafter som verkar för en återförvildning av Europa, där människan tar en allt lägre position i hierarkin1. En något naiv tanke dock, då den endast tar hänsyn till de vilda djuren utan att räkna med det motstånd de kommer att möta från framför allt den kapitalistiska delen av samhället. Skogsbolagen kämpar åt andra hållet, att älgstammen ska skjutas ned till en så låg nivå som möjligt för att minska betesskador på skogen2. Jag törs nog påstå att huvuddelen av jägarna ligger nånstans i mitten, där vi kan enas runt ett jaktligt uttag på viltet samtidigt som betestrycket hålls på en rimlig nivå.

Jakt ser till att hålla nere viltstammarna runt hårt trafikerade vägar. Antalet inrapporterade trafikolyckor med rådjur under 2012 var hela 34866 stycken, och motsvarande antal för älgen var 5963 st3. Jägarna tar ett stort ansvar i fråga om eftersök på skadeskjutet vilt, men också på trafikskadade djur. Speciella eftersöksekipage med utbildade jägare och eftersökstränade hundar finns tillgängliga dygnet runt via polisen om en viltolycka skulle ske.

Predatorjakt innebär precis vad det låter som. Genom att hålla predatorerna på en låg nivå gynnas andra arter. Regelbunden fällfångst och jakt på till exempel mård gör att skogshönsens kullar får bättre förutsättningar att klara sig, vilket i sin tur gör att fågelstammen klarar en skattning via jakt. Rävjakten likaså, genom att hålla räven på en skälig nivå så ökar småviltstammarna i området, samtidigt som risken för skabb och andra sjukdomar minskar för räven.

Jag har varit med och jagat älg sedan barnsben, det blir väl så när man växer upp tillsammans med jägare. Att kliva upp i ottan för att åka till skogen och sitta på pass i timme efter timme efter timme, känna hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Rumpan kall och benen stela av passivitet… Ja, ni som varit med känner igen känslan! Men hur många dagar man nu satt där, hur många gånger man förbannade sin egen dumhet att fråga om man fick följa med så satt man där. Höst efter höst, till den dagen då man fick ”egen” bössa och fick smyga iväg till ett alldeles eget pass. Och sen satt man där, timme efter timme efter… Att vara älgjägare, passkytt – det om något är karaktärsdanande! Men hur det nu var så blev man märkt för livet, och det är jag glad för. Så mycket gott som kommer ur jakten tror jag är svårt att hitta inom någon annan fritidssysselsättning. Det handlar om uteliv, det sociala att träffas både inför och under jakten. Det handlar om att respektera allt levande och dött, och det är… Jakt!
I vuxen ålder har småviltjakten kommit att betyda allt mer, samtidigt som Viljas intåg i älgjakten gjorde att jag har omvärderat mycket där. Att gå med egen hund, att inte veta när upptaget kommer – magiskt, helt enkelt! Där, precis i början av ett hundjobb finns inga andra på skogen än du själv, din hund och älgen. Det är en enorm känsla att ha detta samarbete med hunden, att veta att ni tillsammans ska lösa uppgiften. Jakt med ställande hund är skitkul, men nu när Driva finns hos mig så får jag uppleva drev på nära håll vilket också är en otrolig känsla!

Jag är sisådär-aktiv på en del forum, och är ni medlemmar på samma så hittar ni kanske igen mig. På jaktsidan.se, Nordiskt jaktforum och RobSoft heter jag ”hrHunter”. Fejjan finns ju också, min profil finns här – facebook – matshj.
På det icke-jaktrelaterade men mycket trevliga Maskinisten heter jag ”Gravelman”.

1) Forskning och Framsteg – Förvilda Europa
2) ATL – Skogsbolag vill att fler älgar skjuts
3) Nationella Viltolycksrådet

%d bloggare gillar detta: