och jag är tillbaks i lastbilen. Skönt faktiskt, jag tror ändå på teorin att en människa mår bra av att behövas, även i det lilla. Visst vet jag att de flesta personer är ersättningsbara i sina yrkesroller, men nu är det jag som gjort något som någon annan behövde – och det blev bra.
Och fler sådana tillfällen lär det bli. Som tur är, annars hade det varit meningslöst att gå till jobbet.

Jakt då.
Idag går björnjakten igång, och igår var jag på storlicensmöte, dvs upptakten för älgjakten. Det smäller mest varje dag uppe på skjutbanan så världen håller på att  göra sig redo för årets händelse. Själv väntar jag på de dagar då jag får släppa hundarna i skarpt läge, men det är ju inte så länge kvar nu.

Nähepp,  ny dag – nya lass
Grop ut!