i september och älgjakten är i full gång. Mängder av korv, jägarfläsk och röda hattband är i rörelse. Entusiasmen är på topp och hundarna ivriga. Ryggsäckar gnisslar lätt i remmarna och slutstycket låter där det hänger öppet i bössan. Nu ska dom tas, storoxarna som det drömts om sedan slutet av november förra året!

Timmarna går och vädret börjar göra sig påmint. Regnet har gått igenom kepsen sedan länge, och vattnet letar sig sakta ner genom håret och nacken och slutligen innanför kragen. Veden är sur, kaffet är slut sedan klockan åtta och fläsket kommer inte till sin rätt utan en rejäl tjärvedsbrasa, nykokt kaffe och skrattet från kompisarna runt samlingselden… Till råga på allt så tog hunden upp en pinntjur som gick in på grannens där det blev ståndskall ca en och en halv kilometer på fel sida rågången. Och hunden visar litet eller inget intresse för att släppa taget och komma tillbaks på rätt mark. På radion hörs spridda rapporter om hur grannarna lagt omkull storoxen, den oxe som det pratats om ända sedan i fjol då tre passare såg den smyga förbi i ytterkanterna. Jo, nog är det älgjakt i Sverige igen.

Med detta vill jag önska ”skitjakt” till er därute, på lördag kommer jag och gör er sällskap!