Jämna plågor

Så heter en låt av Ronny Depp och Rambling Minds, och den har sina poänger. Riktigt så illa som i den låten är det väl inte, men livet går mot vår nu. Har ni märkt det? Jag satt och kollade i min egen blogg vad jag hade skrivit i mars i fjol, inledningen på det som jag nu efteråt klassar som den absolut jävligaste våren nånsin, alla kategorier! Jag tror inte att jag nånsin gått ner mig så djupt som då, helt utan andra anledningar än att det är just vår.

I år känns det annorlunda. Jag har andra medel att bekämpa situationen med, inte minst har jag nytt jobb. Såhär snart ett år efter att jag sa upp mig så inser jag att jag skulle gjort det långt tidigare. En bekräftelse så god som någon på att jag gjorde rätt, att jag dittills gjort allt jag kunnat och borde gjort. Att bryta stagnationen var nödvändigt helt enkelt.
Vi är inne i en jäkligt spännade period på nya jobbet och det känns roligt och bra att få vara med om de ändringarna. Utvecklande och stimulerande, lite att bita i. Mer vissa dagar än andra men så ska det vara.

Sen är det mycket annat som ändrats. Men om dessa skriver jag inget nu, utan då får ni fråga. Frågan är fri, men likaså svaret. Kom ihåg bara att om det gäller mig eller någon av de mina så är det bättre att kolla med den det berör än sådana som tror att de sitter med sanningen. Skillnaden mellan att tro och veta är tillräckligt stor för att även den mest korkade bör förstå skillnaden. Det senaste året har lärt mig att den sanning man uppfinner själv om andra ofta smakar väldigt bittert och gärna stockar sig i halsen till slut. Själv känner jag mig öppen och fin i luftvägarna och banne mig sitter det inte lite jordgubbssmak kvar på tungan?

Nu ska jag njuta av våren, vi har gått dryga sex kilometer med hundarna idag och det fina vädret fortsätter. Väl mött bakom solglasögonen mina vänner!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.