Är ett halvfyllt glas halvtomt eller halvfullt?
Är det snart slut, eller har du bara druckit hälften? En klassisk frågeställning som många före mig har funderat på. Och ett är säkert, det är ganska många kvar som skulle behöva fundera på det. Facebook och de övriga sociala medierna överöses just nu med vargjakt, tiggeri, cabotagetrafik, invandring och helt vanlig svensk avundsjuka. En överdos av avundsjuka tillochmed. Kanske är det för att februari är en av årets fattigaste månader som bitterheten och missunsamheten breder ut sig? Är det så enkelt att det är lättare att spy galla över alla andra än att behöva ta tag i sitt eget där orsaken ofta sitter? Känn efter själv, nog är det lättare att vara snäll om du mår bra i ditt eget?

Hursomhelst så har omständigheter, andras så kallade omtanke och egna val skapat en hel radda med nya möjligheter. Att inte själv styra över sin framtid till fullo måste ändå vara det optimala. Genom andras försorg får du chanser och möjligheter som du aldrig fått utan deras inblandning. Att i detta nu få ändra på saker som förmodligen aldrig skulle ändrats på då de varit tillräckligt bra för att inte ses över, justeras, anpassas. Att ruskas om i det vardagliga, att måsta göra val och leta efter möjligheter som du annars inte skulle gjort – det kan väl inte vara så tokigt ändå? Det finns tillräckligt många människor som går med skygglappar för att det är för jobbigt att ta tag i sitt eget.
Näe – bort med både skygglappar och släpvikter som bromsar, ta fart och ladda för något annat istället.
Vem vet, det kan ju bli bra? ;)