Turbulens

Turbulenta flöden är slumpmässiga i den betydelsen att det inte går att förutse vilken hastighet ett flöde ska ha på en viss plats vid en viss tidpunkt. Däremot går det att beskriva det statistiskt. Det är även icke-linjärt då små störningar kan medföra stora förändringar av flödet.

Jojo, som om jag inte märkt det?
Det lär ju inte vara nån hemlighet att jag är glad nu. Stundtals är jag riktigt glad tillåmed. I motsats till i våras då förstås, för då var det inget kul. Jag har ändrat på rätt mycket för att hjälpa till med vad jag kan på vägen mot ett gladare jag. Motion, sömn, mat… Nästan inget har klarat sig från argusögat i jakten på glädjen och orken. Men så har det gett resultat också. Jag är piggare, i bättre form och orkar mer både fysiskt och mentalt. Fortfarande så är det inte på topp men det vore det inte rättvist att kräva heller. Det har varit en lång period med nedåtgående, det kan man inte begära att det ska vara återställt på bara ett litet tag.

Det är annat som ändrats också. Stora saker. Saker som just nu får vara oomnämnda men som till största sannolikhet kommer att märkas framgent, ganska snart också. Det påverkar. Men samtidigt är det där turbulensen kommer in. Det går upp det går ner, det går hit det går dit, det går runt en liten bit… Micke B Tretows ”Makalösa manicken” känns som en beskrivning av innandömet mitt just nu. Mitt i juli blir det äntligen lite ledigt, det ser jag fram emot. Krasst har jag inte varit ledig många dagar sen i oktober så det behövs. Jag ska fortsätta konditionsträningen både med hundarna och mig själv, jag ska reka nya stormändrade marker, jag ska, jag ska, jag ska… Och där kom det – folkskyggheten, den krokiga nacken, den där blicken över axeln… Jag kanske inte alls ska så jäkla mycket när allt kommer omkring? Om alla ”ska” betyder att jag kryper in i ett skal med mycket små ingångar och ännu mindre utgångar, då kanske alla ”ska” inte är så bra? Troligen är det så, men jag vet faktiskt inte än. Det kommer rätt blandade reaktioner från omgivningen när jag säger att jag är folkskygg vilket jag kan förstå. För det är nog inte rätt ord på det, men känslan är densamma.

Jag ”ska” sålla bland mina så kallade måsten. Kanske räcker det med att byta ut ”ska” mot ”vill”?
Jag vill fortsätta konditionsträningen både med hundarna och mig själv, jag ska reka nya stormändrade marker, jag vill jaktträna hundarna, jag vill umgås med folk.

Jag ska banne mig testa det!

%d bloggare gillar detta: