Nu har det gått ett antal dagar sedan stormen Ivar. Jag är fortfarande kvar i koman som uppstod efter en natt på vägarna med motorsågen i högsta hugg, tröttheten vägrar lämna kroppen… Tusentals utan ström, vägarna blockerade av nedfallna träd och stugor, hus och andra byggnader förstörda. Elbolagen jobbar häcken av sig för att ordna elen fram till de byar som fortfarande sitter i kyla och mörker. Tokke vær!? Olyckskorparna kraxar redan om ett nytt oväder som kommer över oss på själva julafton med starka vindar och någon form av nederbörd. Nu har jag såklart letat reda på det ovädret och det verkar inte komma över oss…
Natten mellan den tolfte och trettonde december tjugohundratretton. Wow, liksom. En klass 3-varning utfärdas av SMHI, och det innebär detta i allmänhet:

Mycket extremt väder väntas som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

Och eftersom det var vindar så innebär det mer specifikt detta (enligt SMHI):

> 30 m/s. Farligt att vistas ute. Omfattande skador på skog och byggnader med mycket stora störningar i trafik och elförsörjning.

Rätt hårt väder med andra ord…
Själv tog jag det säkra före det osäkra. Eftersom jag tidigt på torsdagen fick reda på att jag med största sannolikhet skulle ut och jobba på natten så fixade jag värme, campingkök, lättlagad mat och vatten åt Freddy och Annica som skulle vara hemma. Strömmen skulle vi mista, det kunde man räkna ut ganska fort. Därför letades ljus och tändstickor fram också. Pannlamporna kollades över och försågs med batterier av färskare modell.
Av vissa ansågs jag som mer eller mindre knäpp, men eftersom väderprognosen var så otroligt konstig – från finväder och vindstilla via storm och orkan till vindstilla igen på ca tolv timmar –  så antog jag att det måste stämma. De kan inte gå ut med en sådan prognos utan att vara väldigt säker på att den stämmer. De skulle aldrig återfå förtroendet hos allmänheten om de missade detta. Och rätt hade de ju… Det blev orkan med vindstyrkor i byarna på 46 m/s uppe på Blåhammaren. Nedanför fjällen var Mattmar värst med 35m/s. Enligt obekräftade uppgifter mätte en mast i Bydalen upp 49m/s!!

Länsstyrelsen i Jämtland:

Länets aktörer är beredda på stormen Ivar och allmänheten uppmanas att hålla sig inomhus och uppdaterad under det närmaste dygnet då stormen drar in över länet. Enligt SMHI:s prognos startar stormen med västlig vind i fjällen på torsdagseftermiddagen.

Myndigheterna gick alltså ut med rekommendationer att man skulle stanna hemma. Hur väl tror ni det efterlevdes? Om alla som inte absolut var tvungna att åka ut skulle stannat hemma så tror jag att vi varit rätt ensamma ute den natten. Det var vi inte, är den enkla sammanfattningen.
Det ryktas om människor som ”hade tråkigt i strömavbrottet” som åkte ut med bilen och blev sittandes i stormen!!! Nu får ni ursäkta, men vad i helvete är det för sätt? Alla tillgängliga resurser är ute för att rädda isolerade människor, skadade människor, kort sagt alla som inte kan klara sig själv. Och då åker vissa ut, med berått mod, och sätter sig mer eller mindre frivilligt i en situation där de behöver hjälp!?!? Fy f*n kort och gott!

I det arbetsdokument som cirkulerade stod det i klartext att ”vi röjer i första hand för räddningstjänst, hemtjänst och för kraftbolag”.
Ingenstans hittar jag något om att vi ska undsätta korkade människor som frivilligt ger sig ut för att titta på stormen!
Så, nog om detta. Nu kan vi gnälla på nästa kategori människor: turister…
Förmodligen en ras för sig själva. Vi styrde om många bilar fullastade med turister som skulle till Åre. Hur tänker man då? Allmänheten uppmanas stanna inne, men eftersom Åreturister inte tillhör allmänheten utan de utvaldas gäng, det fina folket, så inte bara bör de trotsa uppmaningen, utan de ska trotsa den.
En sista kategori är de självutnämndas vackra skara, överhöghetens och kostymernas beskyddare, de osårbara… Förmodligen kan inte ett fallande träd skada varken dem eller deras Mercedes. Och skulle ett träd ramla just över dem så viker sig förmodligen trädet runt deras aura av ädelmod och rättfärdighet. Nej, jag är inte bitter… Jag blir förbannad på alla som inte behöver vara ute, men likafullt är det.

Mina ”doomsday prep” för att klara stormen ansågs i överkant. Men om man förstår hur jag tänker så finns det viss logik i det. Jag ska försöka förklara men det sitter så djupt inne att det är mer en abstrakt känsla än ett konkret objekt.
Om jag är frisk, stark och duglig, om jag kan tillföra något i en allmän krissituation så säger hela mitt väsen att jag ska tillföra något. Kan jag köra motorsåg och öppna vägar, kan jag ploga drivor, kan jag bära undan rat för att släppa ut någon instängd – då ska jag göra det! Uppfyller jag något av kraven för att göra nytta, då ska jag ställa upp. Men effekten av allt detta försvinner ju om jag inte ordnar hemma så att de klarar sig utan hjälp. Om jag och de mina förbrukar resurser i samma takt som jag tillför dem på annat håll så blir ju nettoeffekten likamed noll! Alltså – jag måste ordna hemma så att vi klarar oss utan hjälp! Helst då i överkant för att jag ska kunna koppla bort och utföra mina uppgifter utan att vara orolig för mina där hemma. Enkelt, eller hur? Och att jag sen anser att en varning från SMHI, länsstyrelsen, räddningstjänst med mera är att ta på allvar tror jag kan vara en sund inställning också.

Det finns många som jag hyllar som hjältar i detta. Tyvärr finns det otroligt många resursslukare också, människor som i ren dumhet och egoism förbrukade resurser som skulle kunna använts bättre. Jag hoppas att ni, egoisterna och onödigförbrukarna, lär er något av detta. Tyvärr är jag inte hoppfull, utan istället ganska övertygad om att det är er jag möter först på nästa liknande uppdrag.
Ni som är hjältar – sträck på er, gå på byn med högt huvud, känn stolthet! Det var många utkallade, minst lika många frivilliga, som utförde mirakel den natten. Jämtar, härjedalingar, melpadingar och andra vaknade upp till ett haltande men fungerande samhälle och det ska ni, vi, känna stolthet och heder för! Ni som vet med er att ni klantade till det och förbrukade mer än ni borde – ställ er i skämsbua och ta lärdom!