Årets november slår nog rekord. Tror aldrig jag stött på så många skitgrejor som kulminerat i just november.
Flera av dem är bara att lägga åt sidan då det visade sig att motparten inte hade något att komma med… Jag visste det, motparten visste det. De som skulle övertygas om motsatsen upptäckte det. Nu är det ett koppel av nyttiga idioter som kvarstår, men det må vara. De är ändå bara inskränkta små människor som inte har något annat syfte än att föda sig på andra, att överleva på den energi de orättmätigt stjäl från andra. De tror felaktigt att de betyder något i det stora hela, men inte då. De får dock leva vidare i villfarelsen då var och en är lyckligast i sin egen enfald.
Gorma gick igenom en jävla pärs. Hon fick i sig något som magen inte klarade av att smälta, detta något fortsatte in i tarmarna och pluggade igen hela hennes system. Till sist fick hon så kallade fekala kräkningar, hon spydde ur sig avföringen helt enkelt. De tror att hon ätit en majskolvsstubbe, alltså mittendelen av en majskolv. Var hon hittat den har jag ingen aning om, jag har inte haft majskolvar hemma sen sommaren i fjol. Dessutom visste jag sen förut att deras magar inte klarar av dem så jag är väldigt noga med att inte lämna sånt framme. De åker i samma påse som olämpliga ben. Hon vägde mellan 13 och 14 kilo när det var som sämst. De visste inte om hon skulle orka vakna ur narkosen efter operationen ens. Men nu är hon pigg och glad, väger in på 22 kg just nu och är odygdigare än nånsin go’vovvan min ♥️ Flera stora tack ska utdelas för hjälp jag fått med henne. Djursjukhuset i Östersund så klart, utan dem vettefan hur det skulle ha gått… Freddy, älskade grabb. Vilket jobb han har gjort under tiden hon var sjuk. Både vårdat henne och hjälpt till med de andra. Hon bodde till och med hos honom i Svenstavik en vecka under konvalescensen. Annica och Robert ska också ha ett stort tack för att hon fick bo där, och för all hjälp under tiden.
Allt skit som har hänt har begränsat möjligheterna till jakt. Stora tack ska riktas till Fanbyns jaktlag för alla tillfällen de givit mig och hundarna att få komma ut i skogen. Lika så till Ralf som låter mig jaga på deras mark.
