…svart i hjärta, mörkt i sinne. Tror vårdeppen dröjer sig kvar trots kanonväder och ett i övrigt jäkligt gott liv. Men att försöka förklara för de som inget begriper, det är ogörligt. Varje år, varje vår händer samma sak. Jag har ingen aning om varför eller vad som utlöser det, men svartmodet kommer rusande, vemodet strax efter och till sist den där jävla ångesten. Det finns en universallösning; bryt ihop och kom igen. Annars vettefan vad man ska göra.
En sån här jävla dag till… Vet inte varifrån de kommer eller var de tar vägen, men de kan stanna där de hör hemma. Långt härifrån. Bortom medvetandets gräns, bortom förståndets rand. Utan mig. Jag vill inte följa med dit. Ibland känns det som det är dit jag är på väg, och troligen är det så. Men att det går så sakta att jag inte märker det samtidigt som det går för fort att förstå. Eller så är jag redan där…
Eller huskut kumt kanske? -Hått då då? -Ja, hått ske man svare på re danne? Allht, trolen..
En vanlig dag på jobbet förutom en sak: Aksel har varit med nästan hela dan. En 6-timmarstripp till Sveg har han hållit mig sällskap. Så otroligt mysigt att ha grabbarna med i bilen, det är ett stort leende hos oss allihop. Otvunget kan man nog kalla det. Inga krav förutom de rent rudimentära.
Jag tror det gör gott inom en att ha nån sån dag emellanåt, för gudarna ska veta att frågorna haglar och att ett halvhjärtat svar sågas direkt! Humöret hålls uppe och vemodet borta. Bra skit helt enkelt.
Fan vet hur många gånger jag har försökt starta om mitt skrivande här? Mer än tre, mindre än femtio. Fortfarande en del att gissa på alltså. Hundarna och med det jakten har fått flytta över till min/vår andra sida, tjurstuppens.se – iochmed det har jag frigjort en hel del handlingsutrymme här. Från och med nu så kommer detta utrymme att handla mer renodlat om mig, mitt och mina. Högt i tak, lågt i humor och en massa andra floskler ska jag bjuda på. Japp, precis så odefinierat kommer det att bli.
Nu är äntligen värmen här. Barn och barnbarn (Anettes alltså, jag har ännu inga egna som jag vet om) leker ute på gräs- och studsmattan med ett tjugotal kor och kalvar som nyfikna åskådare precis utanför tomten. Det sparkas boll och det studsas, några pokemon har hittats och ett antal gruslass har transporterats rätt över gårn.
Sommar i Medéns
Vi har invigt badplatsen nere vid Rörösjön och konstaterar att det är inte bara fjällvatten i motsats till Storsjön. Temperaturen var med andra ord såpass långt över nollan att tillochmed jag badade. Driva simtränade ca en halvtimme i lång lina, linan var ett måste annars tror jag att hon hade passerat både Einars och Säter på ett ögonblick – maken till hund att vara tokig i att simma har jag aldrig sett! Freddy njöt i fulla drag också, så dit drar vi fler gånger.
Vi har hunnit med en del roliga grejer hittills i sommar. Ett antal geocache har hittats och letandet efter dem har inneburit att vi hamnat på ställen där vi annars inte skulle hamnat… Under Höga Kusten-bron är väl typiskt ett sånt exempel! Men Handsjöforsen, kyrkoruinen i Sunne och vikingabyn i Gällö är andra ställen som vi mest troligt inte skulle ha gjort oss en sväng förbi annars. Jag har lagt några slumpvisa bilder nedanför, men tro inte att ni nått slutet på svamlet, det fortsätter efter bilderna…
Freddy fikar vid stugan vid forsen
Hängbron över forsen var en utmaning, åtminstone för oss vuxna…
Domäntallarna vid Svebuan är över 400 år gamla!
”Eight meters from the nose”
Freddy och Isolde ute på jakt. Tror jag, kan vara Instagram också…
Den här vyn är det inte många som sett, det är väl kanske inte den vackraste men klart annorlunda.
Småbåtshamnen i Trångsviken. Ett av målen i serien ”Storsjöodjursspaningscachear”.
Ett annat stopp i serien ”Storsjöodjursspaningscachear”.
Idag har vi satt upp tältet hemma på gårn, mest i förberedande syfte. Det övriga i utrustningen har jag skaplig koll på, så nu fattas bara själva tälthelgen. Tanken är att vi ska leta oss ut till nån lämplig sjö eller tjärn och passa på att fiska och må lite gott. Och som tur är när man har lång startsträcka så verkar sommaren återigen komma i augusti…
Väl mött, nu ska jag ut och fånga dagen – det är väl i stort sett det enda som är lovligt såhär års :)
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye, i tryck första gången 1935. En dikt som tolkats av många och som förknippas med en rad olika ämnen. Men den är så brett skriven att vem som helst kan känna igen sig i den, förutsättningslöst.
Jakten på rättvisa fortsätter. Allt ska vara jämlikt och rätt fördelat. Så till den grad att rättvisejägaren själv luras då jakten blir målet och målet bleknar bort. Just här, just nu. För det som tidigare har hänt och det som senare ska ske existerar inte. Inte än, vill säga. Framtiden har ju den otäcka egenskapen att man hinner ifatt den. Och då
och inte är jag säker på vad det innebär i det stora hela. Tronföljden är ju redan säkrad och vi får väl hoppas att prinsessan Estelle klarar sig från så dramatiska händelser att hon inte är aktuell som regent. Barnbidraget blir ju dubblerat nu och så kan de ansöka om flerbarnstillägg om apanaget skulle tryta. Förmodligen lär de bli nekade bostadsbidrag med tanke på storleken på kåken, men man kan ju inte få allt.
Jag gillar monarkin, jag är för kungahuset och jag tycker dessutom att vi har ett bra statsskick. Den representativa demokrati som vi tillämpar är långt ifrån perfekt men att vi därifrån ska gå till presidentialism och hela den cirkus som råder på andra ställen i världen vore ju urbota dumt. Visst kan vi skrota kungahuset och fortsätta med samma statsskick som nu men jag ser inte poängen med det. Kungahuset kostar kanske lite att driva runt men jag tror också att det drar in lite cash till statskassan. Leve monarkin alltså.
-”Hur dum får man bli!?” frustar någon i ett desperat försök att förstå den senaste tidens händelser. Samma denne någon har gång efter annan varit den som rett ut och tagit hand om de konsekvenser som slängts framför dennes fötter. Samma någon som desperat försöker se längre fram, bortom de tunnelseende individer som verkar finnas snart sagt överallt.
