Litegrann iallafall. Små, ynkliga flingor som ramlar ner. 1 minusgrad och mörkt… Grannarna har inte brytt sig om att släcka utebelysningen, och det har väl inte jag heller egentligen. Och varför skulle man göra det? Då har vi ju liksom gett upp i kampen mot novembermörkret som biter sig fast långt in i januari. Näe, mer ljus åt folket – må så vara att det är artificiellt! Men snöar gör det, och det är branog så mycket skönare att se än ett stilla duggregn. Hoppas går ju också att denna snö fryser fast på isen så man törs gå ute igen utan att fara ikull så fort man satt ner foten.

Nyåret är snart en vecka gammalt och hittills har jag inte märkt av någon revolterande förändring. Det regnar, jag jobbar, barnen leker. Folk kramas, folk bråkar, facebook är fullt av självförhärligande inlägg blandat med vardagssituationer och väldigt många alldeles äkta statusuppdateringar. Precis som under 2013 alltså. Och -12 också. Förmodligen -11 med men nånstans måste jag ju sätta gränsen bakåt och blicka framåt istället.

En känsla som kommit över mig är misstänksamhet och vemod blandat med en skvätt ilska.
-”Jaha, har han inte kommit på det förrän nu?”
Jorrå, det har jag, men det har tagit rätt hårt på sista. Jag återkommer lite till min inställning att var och en har att ta ansvar för sin egen vardag och situation. Så långt det är möjligt så måste man själv försöka påverka vad som berör mig i stort som smått. Denna gång handlar det om att ”folk” i gemen inte tycker om vad som skrivs på Facebook. Och ”folk” känner sig därför manad att korrigera detta. Bra så, tycker man inte om någonting så måste man ju rätta till det. Men när ”folk” gör det genom att göra ner den som skrivit det som ”folk” inte tycker om, då har det gått för långt. Det är inte bra helt enkelt. Om det finns nån som inte gillar mina inlägg på Facebook så är de välkommen att tala om det för mig och då är det bra. Tycker de fortfarande inte om vad jag skriver så har de två val: att försöka påverka mig att skriva så det passar dem – vilket är fel metod. Eller att aktivt välja bort mina inlägg så de slipper se dem – vilket är mer rätt.
Det blir på det viset lite som ute i verkliga livet; är det någon som jag inte gillar eller någon som har värderingar som jag inte kan med – då väljer jag bort dem. Plättlätt. Skulle denna någon och jag mötas oförhappandes så löses även den situationen med sunt förnuft och allt funkar.
Men på nätet och Facebook så finns tydligen inte dessa spärrar utan då vräker man ur sig utan hänsyn. Trist…

Efter mycket dravel och runt-i-kring-surr så är kontentan att var och en har ett val att göra. Det enklaste och mest rättvisa i detta fall bör ju vara att den som inte gillar att läsa vad jag skriver, han slutar läsa helt enkelt. Alla nöjda, case closed.

Det har slutat snöa nu iallafall. Tempen är fortfarande minus en. Denna januari kommer att gå till historien som den enda novemberjanuari i mannaminne. Men vi har ingen gammal sandningssand på lager iallafall, allt har gått åt. Det är tomt överallt, både i sandlador och på upplagsplatser. I morrn ska vi koppla på kärrorna bakom lastbilarna och köra från grusgropen ner till en upplagsplats för inblandning av salt. Sedan ska väl även ladan här i Svenstavik fyllas, den i Myrviken har en annan organisation hand om. Likaså Ytterhogdal, men huvudsaken är ju att de ses om även de.

Fast temperaturen är inte längre minus en. Nu är det på nollan. F*n. Jag är så less på plusgrader, regn och underkyld mark. Det ska inte var så, inte i januari! Jag har kört slut på en piggkedja till lastbilen redan i år, och har inga ambitioner på att avverka någon fler. Men jag har rätt lite att säga till om i det fallet förstås.

Thomas åker hem idag. Trist, men även där har jag rätt lite att säga till om. Han är ju myndig nu, men jag vet att det är inte på ren tjur han åker hem. Han har utbildningar tisdag till torsdag, och då är det ju bra att han åker hem så han kan vara på plats. Freddy har njutit av varje minut Thomas har varit hemma, det är något visst med storebror. Och på barns vis har han talat om för brorsan ett antal gånger redan att han kommer att sakna honom när han åkt hem.

Högst på önskelistan just nu står bättre vinterväder. Förutom världsfred, Martin Luther King’s återfödelse och att månen vore gjord av ost då. Men lite vinterföre räcker, jag ska inte vara den som är omöjlig.

God Fortsättning – må 2014 vara året då det som ni önskar allra mest slår in.