Brunstuppehåll, avbrott, vila… Många ord för samma betydelse: patron ur! Åtminstone för Vilja, jämttiken. Hon löpte ju i inledningen på jakten så de första fyra dagarna blev jag sittande på pass. Och hon är ju naturligtvis en sån tik som påverkas rätt hårt av löpet så jag hade inte räknat med något vidare jobb i september, utan jag tänkte att vi använder den tiden till uppstart och till att hitta formen. Och jo, nog var hon ur form alltid… Cykelträning under hennes löpperiod är inte att tänka på, hon vägrar helt enkelt. Jag får dra henne framåt och nånstans drar jag gränsen för vad som är rimligt. Raska promenader, lite mindre mat och istället för att låta henne förfalla alldeles så försöker jag minimera förlusterna… Hon får dessutom ett naturpreparat för att ytterligare minska påverkan av löpet. Men i år gick det rätt bra, hon tappade inte så mycket fysiskt utan har jagat rätt ok under septemberjakten. Det har tagit hårt på henne, det ska sägas, men nu blir det lite vila och sen kör vi fullt ut i oktober!

Men – jag har ju en tik (eller var det en tok..?) till! Husses lilla hund, Driva! Nu är det dags för henne snart! Hon är ju allround, det vill säga i den benämningen att hon är runt allt… Överallt och alltid finns det något att jaga! Nu i september har jag släppt henne på kända harvisten men annars är hennes favoriter rådjur och kronhjort som det verkar. Älg driver hon gärna också, det har hon bevisat mer än en gång. Men allvaret startar i oktober då rådjursjakten med hund startar. Vi har mycket kvar att lära av varandra men vi har många år framför oss så det har vi tid med. Hon har ju presterat rätt bra allaredan men hennes ganska bedrövliga förare har klantat bort mycket. Och visst har jag stått inom skotthåll många gånger men mest när hon kommit med älg, och då vill jag helt enkelt inte skjuta. Men det kommer tillfällen, det har öppnats oanade möjligheter redan nu som vi ska ta vara på. Jag kan inte berätta mer just nu, men det kommer troligen att synas här senare under hösten. Jakttillfällen kommer inte att saknas iallafall, och det känns fantastiskt att kunna ge båda hundarna all denna jakt! Och självklart mår jag rätt bra själv där jag går i skogen med det bästa sällskap man kan tänka sig.

Och bara genom flytten hit har ju ”det vilda” kommit mig ännu mer in på livet. På vår dagliga hundpromenad så ser vi ofta rådjur, och igår kväll stod en älg på 60 meter och tittade på oss i skymningen. Rådjuren har dessutom en trad alldeles utanför tomtgränsen så jag funderar på en foderhäck och eventuellt en saltsten inom synhåll från huset. Men nu kommer som sagt oktober först, vinteråtgärderna får vänta till november!

Skitjakt på er!

(Jag måste ju bara vinka lite extra åt mina trogna följare: hejhej, hoppas du trivs med dina nya grannar! =))