Jag tror jag är trött in i märgen. Vill bara sova. Somnar överallt så fort tillfälle ges. Lite som när jag gjorde lumpen för hundra år sen – då kunde man verkligen konsten att somna fort. En powernap på tio minuter är ofta det som behövs men inte det som önskas. Att sätta sig i soffan, lägga sig på sängen eller för den delen dra ner kepsen i pannan i förarstolen och ställa klockan på elva minuter – en minut för att somna på, sen tio minuters sömn – gör underverk. Men jag vill sova mer! Jag vill inte powernappa mig till statusnivå ”skapligt pigg”, jag vill bli utsövd!

Freddy har vänt på dygnet, jag har vänt på dygnet, jyckarna har vänt på dygnet… Och när det är dags att lägga sig så ska hundarna ut, det ska vara kvällsfika, soppåsen ska ut och katten ska kastas ut. Men det sista tog sin tid innan jag kom på att vi har ingen katt nu för tiden… Jag är trött. Så trött…

Före nio är det inte stor mening att lägga sig, inte för mig i allafall. Då vaknar jag runt midnatt och sen är den sömnen förstörd. Alltså måste jag hålla mig vaken i tv-soffan tills åtminstone halvnio. Skitenkelt. För vad händer när man måste hålla sig vaken? Exakt.
-”Godnatt, hr Hjältman. Vill han ha en filt där på soffan eller går det bra ändå?”

Näedå, det är ingen som säger så. Det var ett exempel för att hårt och länge poängtera att jag slocknar som en sälunge på norskt vatten. Och sen då, när den där tuppluren på en timme eller mer tar slut framåt nio-tiotiden efter Aktuellt? Jo ser ni – då är det dags att gå och sova… Har jag sagt att jag är trött?

Som nu. Klockan är 00.53 ungefär nu och här sitter jag. Nu är jag så jäkla trött att det känns inte vara nån mening med att gå och lägga mig för jag kommer ändå inte att vakna utvilad. Och tröttheten börjar göra att det är svårt att koppla av, hjärnan gör frivarv på frivarv i jakten på något konkret att fästa tankarna på. Tänk om det fanns något som var tillräckligt stimulerande för att hålla kvar tankarna i kanske en kvart-tjugo minuter sådär. Det skulle nog räcka för att lugnet skulle infinna sig och medvetandet skulle bara dala bort, in i en djup och stilla nattsömn. Men eftersom koncentrationsförmågan är lika kvalitativ som kinesisk elektronik så tappar man tråden efter ungefär trettiosex sekunder. Och att töja på det i ytterligare en kvart känns rätt hopplöst. Jag blir så trött…

Nä ni, nu ska jag sova. Jag ska försöka iallafall. För nu sover Freddy, hundarna är rastade, soppåsen är i tunnan och kattfan är ute. Och jag lyckas faktiskt räkna ut att problemet vore större om katten hade varit inne…

Nattinatt