En vanlig promenad

Eftersom flocken består av en brokig skara individer med  olika intressen och framavlade egenskaper så kan en helt vanlig promenad te sig ganska kul! Nu på morgonen till exempel så tänkte jag vara lite arbetsbesparande och gå med alla tre på en gång. Men hur?
Jo, Vilja fick gå i koppel. Klart enklaste lösningen vad gäller henne, annars sköter hon motionerandet själv och det gillas inte alla gånger.
Sooki då. Hon har ju inte behovet av att kuta land och rike runt utan håller sig i närheten hela tiden. Alltså får hon gå lös, naturligtvis har jag ett koppel i fickan om det skulle behövas.
Återstår den lågt flygande jordfräsen, Driva. Att ha henne i koppel tillsammans med Vilja är uteslutet. Vi skulle se ut som en trål som fastnat i propellrarna till ett sjöflygplan efter en stund. Att ha henne lös kan funka, men vem vet var hon tar vägen? Inkallningen fungerar, men det gäller ju att hon är inom hörhåll då också… Att lämna henne hemma förtar ju liksom hela idén med att gå med alla tre samtidigt. Ett imaginärt koppel blev lösningen – jag satte på henne pejlen och valde istället promenadväg med omsorg. Också där naturligtvis med ett koppel i fickan, det känns onödigt att göra det svårare än nödvändigt.

Så, iväg bär det i sakta lunk. Förkylningen gör att minsta ansträngning leder till huvudvärk, andtäppa och ett flås som hörs vida omkring. Vilja lunkar på bredvid mig, hon är otrolig att gå i koppel med. Hon släpper nästan allt av dumheter och följer fogligt med på promenaden. Sooki får ju som vanligt Goldenfnatt de första 10 minuterna, sen börjar hon sansa sig och letar igenom omgivningarna. Driva, vår lilla Driva… Full fart från början till slut – först söker hon igenom närområdet, sen ger hon sig på Sooki. Får hon då upp farten på Sooki så är det fullt drev en stund, tills Sooki tröttnar på att vara hare. Vilja tittar på dem, suckar och går åt motsatt håll. Driva attackerar då genast Vilja som kort och gott sätter sig ner. Men då piggnar ju Sooki i ordentligt och springer i åttor mellan granar och tallar. Driva skallar för fullt fem-tio meter bakom och driver Sooki stenhårt, in i bukt efter bukt. Vilja suckar igen och tittar på mig som om jag skulle ha något med saken att göra…

Mitt i allt detta kan det hända att det luktar gott. Driva sticker som en furie in i det tätaste elände man kan tänka sig och söker för fullt där inne. Hon parerar, dyker och hoppar över hinder med en fart som är otrolig! Hon hittar en framkomlig väg genom detta snår och ris på ett sätt som jag tror inte hon är medveten om själv. Det bara funkar, helt enkelt! Några gånger hörs väckskall, men det vill sig inte riktigt idag, så hon är strax tillbaks. Vilja tittar på henne – och ser bara ut att vilja gå hem…

En helt vanlig promenad alltså. Men så full i energi och liv mitt i vardagen, snacka om att ta dagen som den kommer. Vilja utmålas lite som en surknul och tråkmåns nu, men så är det inte. Hon formligen exploderar när hon kommer lös, och är det då någon av de andra som är lös samtidigt så är det nog Vilja som är värst många gånger. Men hon är så härlig på det, i koppel är det sällan några dumheter utan det bara flyter på. Det blir nog så när jakthundarna har en gemensam ledig dag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.