Vårsemester

Vecka 20 i maj 2013… Regn, grårusk och värme som inte hittar hit. Visserligen plusgrader, men endast fem såna stackare som försöker övertala mig om att våren absolut har hittat hit.
”Maj våt och kall fyller bondens lador all” – isåfall kommer vi att få en riktigt bra sommar. Citatet kommer ur bondepraktikan, och den tror jag rätt hårt på. Den baseras på erfarenhet och kunskap som var nödvändig för överlevnad, inte för att kvitta ut en skaplig månadslön helt oberoende av tillförlitligheten i gjorda prognoser.

Sen är det så om jag minns rätt att vi har haft riktigt fina majmånader flera år bakåt, och vi har också haft riktigt tråkiga somrar. Och logiken säger ju då att om vi vänder på det så blir det riktigt trevligt i år. Fast väder och logik i samma mening är ju inte särskilt logiskt. Men dom säger ju också det, att får vi regn av vår herre så får vi pärer av utav fan. Och då blir ju Lars i Orssjuls glad. Och då kan folket häromkring köpa lokalt odlade pärer och så är de glada. Och barnen blir glada för de får älgkött och pärer med trattkantarellsås till hösten, för svampen gillar en blöt vår. Så varför gnäller jag – varenda kotte är ju glad?!

Jaja, lite överdrivet kanske. Men sanning att säga så känner jag mig gnällig. Vårtröttheten brukar vara jobbig att tas med, men i år har den kommit hårt och länge. Det finns ingen ork eller energi att ta tag i saker med, och så länge de är ogjorda så orkar man inte vara glad. Moment 22, men dubbelt upp så i år kör vi med moment 44! Och då är det tufft…

Ett stort glädjeämne är vår lilla Driva, nio veckor gammal idag. Nu har hon acklimatiserat sig och härjar runt som en furie stundtals. Men litegrann lider hon fortfarande av ”on-offsyndromet”, full fart tills hon somnar nästan i mitt i rörelsen.
Hon tyr sig bra till oss, och de andra hundarna accepterar henne utan problem. Eftersom jag är ”pappaledig” med en veckas semester nu så tänker jag börja med lite skogsträning och inkallning om det är väder för det. Det har sagts mig att om man tränar inkallning, inkallning och inkallning och efter det ett pass inkallning – då är man ganska säker på att det funkar! Jag vet att när vi skaffade Vilja så väcktes vi hårt och brutalt upp ur ”golden-koman”, så frågan är vad detta uppvaknande ska kallas?

Jag tror ju dock att vi får de hundar vi förtjänar, om något skiter sig på vägen så är jag rätt säker på att det sällan är hundens fel! Kanske ett onödigt konstaterande, för det ska inte gå fel. Då gör vi om och gör rätt helt enkelt.

Vovv på er sålänge!

%d bloggare gillar detta: